Amsterdam, den 28 november 1994. I en butik i centrum visar Mila Jansen upp en maskin som ser ut som en liten torktumlare. Den heter Pollinator och skakar loss kådan från torkade cannabisplantor genom ett fint nät. Det är Cannabis Cup-vecka i staden, och enligt hennes egen berättelse sålde hon två eller tre maskiner redan den första kvällen.
Det här är fjärde delen i vår serie om hippieleden. I de tidigare delarna har vi följt vägen över land till Kabul, Kathmandu och Goa. Nu handlar det om hantverket: hur haschet gjordes i Himalaya, Afghanistan, Libanon och Marocko, och hur kunskapen kom till Europa och förändrades där. Det är också berättelsen om några av personerna som formade den haschkultur vi ser i dag.
I korthet
- Hasch gjordes traditionellt på tre sätt: genom att gnida levande plantor för hand, genom att sikta torkade plantor och genom att pressa kådan för hand.
- Libanon och Marocko var Europas viktigaste källor till hasch under 1970- och 1980-talen, och sikttekniken kom troligen till Marocko från Libanon.
- Mellow Yellow i Amsterdam öppnade 1972 och räknas som världens första coffeeshop.
- Mila Jansen lanserade Pollinator 1994 och Ice-O-Lator 1998, två uppfinningar som förändrade hur hasch görs.
- Flera personer utvecklade metoder med isvatten mellan slutet av 1980-talet och 1999, och vem som var först är fortfarande omstritt.
Tre sätt att göra hasch
Längs hippieleden mötte resenärerna tre olika traditioner. I Himalaya gneds kådan fram för hand ur levande plantor, som vi berättade om i del tre. Det handgnidna charaset blev mjukt och mörkt och formades ofta till kulor eller stavar.
I Afghanistan, Libanon och Marocko gjorde man på ett annat sätt. Plantorna skördades och torkades, och sedan skakades eller slogs de över en duk eller ett fint nät så att kådkörtlarna, trikomerna, föll igenom. Pulvret som samlades under duken pressades sedan ihop. I Afghanistan knådades det ofta för hand tills det blev mjukt och smidigt, som vi beskrev i del två.
Ur de här traditionerna kom också namn som resenärerna tog med sig hem. Ett av de mest kända är temple balls, runda kulor av handrullat hasch som förknippas med Nepal. Varifrån namnet kommer vet ingen säkert.
Libanon och Marocko
Allt hasch som nådde Europa kom inte från hippieledens länder i öster. I Libanon odlades cannabis i Bekaadalen, och enligt forskaren Pierre-Arnaud Chouvy var Libanon en av de två viktigaste källorna till hasch i Europa under 1970- och 1980-talen. Den andra var Marocko.
Marocko var det sista av de stora producentländerna som började göra hasch för export. Det skedde i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, i samband med att resenärerna från väst började komma dit. Enligt Chouvy är det mycket troligt att sikttekniken kom till Marocko från Libanon. I dag är Marocko en av världens största producenter av hasch, och odlingen i Rifbergen har en egen historia som vi berättar om i artikeln Marockanskt hasch: Rifbergen, torrsiktning och kvalitet.
Amsterdam och de första coffeeshoparna
När resenärerna kom hem hamnade många i Amsterdam. 1972 startade Wernard Bruining och hans vänner Mellow Yellow i ett ockuperat före detta bageri. Han kallade det ett tehus, och det räknas i dag som världens första coffeeshop. Snart följde fler, och där såldes hasch från de länder som resenärerna just hade besökt.
Ursprunget var viktigt. Haschet såldes efter landet det kom ifrån, och namn som afghan, libanes och marockan blev begrepp bland köparna. Hemma i Europa levde hippieledens geografi alltså vidare i coffeeshoparnas utbud.
1976 ändrade Nederländerna sin narkotikalag och skilde mellan cannabis och andra narkotika. Det lade grunden till den tolerans som coffeeshoparna sedan byggde på. Mellow Yellow fick stänga 2017, efter nya regler om avstånd till skolor.
Mila Jansen och Pollinator
En av dem som kom tillbaka med kunskapen var Mila Jansen. Redan i november 1967 hade hon öppnat tehuset Cleo de Merode i Amsterdam, och mellan 1968 och 1982 levde hon stora delar av tiden i Indien och Nepal, med somrar i Manali, vintrar i Goa och perioder i Kathmandu. I Himalaya lärde hon sig gnida charas.
Idén till Pollinator fick hon när hon såg tvätt snurra runt i en torktumlare. Samma rörelse kunde användas för att skaka loss trikomerna från torkade plantor. Maskinen gjorde i stort sett samma sak som siktarna i Afghanistan och Marocko, men på ett sätt som fungerade med växter som odlades i Europa.
1998 kom nästa uppfinning, Ice-O-Lator, som hon tog fram tillsammans med Mark Rose. Det är en uppsättning påsar med nät av olika finhet där plantmaterialet rörs om i iskallt vatten. Kylan gör kådkörtlarna spröda så att de bryts loss och sjunker genom näten. För sina uppfinningar har Mila Jansen fått smeknamnet Hash Queen, och hennes historia får en egen artikel i serien.
Isvattnet och frågan om vem som var först
Mila Jansen var inte ensam om att experimentera med vatten och is. Metoden har flera upphovspersoner, och vem som var först är fortfarande omstritt.
Den amerikanske odlaren David Watson, känd som Sam the Skunkman, annonserade i High Times i augusti 1987 under namnet Sadu Sam om en handledning för att göra hasch med vatten. Enligt tidningen Leaf Magazine lärde han sig tekniken av fröförädlaren Nevil Schoenmakers i Amsterdam i början av 1980-talet, men varifrån Nevil i sin tur hade den är okänt.
Schweizaren Reinhard C. Delp, som bodde i Kalifornien, visade sin Ice-Cold Extractor på Cannabis Cup i november 1997. Han sökte patent på metoden i USA i februari 1998, och patentet beviljades i december 2000. Principen var densamma som hos Ice-O-Lator: kallt vatten gör kådan spröd. I mars 1999 lanserade kanadensaren Marcus Richardson, känd som Bubbleman, sina Bubble Bags, och hans namn har blivit nära förknippat med begreppet bubble hash.
Cannabis Cup och nederhasch
Scenen där mycket av det här visades upp var Cannabis Cup i Amsterdam. Tävlingen startade i november 1988 på initiativ av Steven Hager på tidningen High Times. Med tiden fick haschet egna klasser, en för importerat hasch och en för nederhasch, alltså hasch som gjorts i Nederländerna.
Den uppdelningen säger mycket om vad som hade hänt. Under hippieledens år var haschet något man köpte där det gjordes. Nu började det också göras i Europa, med tekniker som resenärerna hade lärt sig på vägen och med nya maskiner som Pollinator och Ice-O-Lator.
Frenchy Cannoli och hasch som hantverk
En annan resenär som tog hantverket vidare var fransmannen Frenchy Cannoli. Han föddes i Nice 1956 och lärde sig göra hasch under många år i Asien och Nordafrika, bland annat under åtta säsonger i Parvatidalen. Senare flyttade han till Kalifornien, där han lärde ut traditionell haschtillverkning i seminarieserien The Lost Art of the Hashishin.
Frenchy jämförde gärna hasch med vin och menade att platsen där plantan växte och odlarens arbete skulle synas i det färdiga haschet. Själv sa han: ”I don’t create this quality! It is given to me by the farmers.” Han dog den 18 juli 2021. Hans liv berättar vi mer om i artikeln Frenchy Cannoli: haschmästaren från Nice och hans arv.
Teknikerna som lever vidare
De tekniker som resenärerna mötte längs vägen används fortfarande. Siktning kallas i dag oftast dry sift, och isvattenmetoden kallas ice water hash eller bubble hash. Charas gnids fortfarande för hand i Himalaya, och i Marocko siktas haschet på liknande sätt som för femtio år sedan.
Samma metoder används också för att göra hasch av industrihampa med låg THC-halt. Hur de olika typerna skiljer sig åt går vi igenom i artikeln CBD-hash: typer, ursprung och hur du väljer. I nästa och sista del av serien handlar det om arvet från hippieleden och om personerna som har format cannabiskulturen fram till i dag.
Fler delar i serien
Det här är del fyra av fem i vår serie om hippieleden:
- Del 1: Hippieleden: vägen över land till Kabul och Kathmandu
- Del 2: Afghanskt hasch och hippieleden: Kandahar, Kabul och Chicken Street
- Del 3: Freak Street, Himalaya och Goa: hippieledens slut i Nepal och Indien
- Del 4: Hantverket bakom haschet: från handgnidet charas till sikt och isvatten (den här artikeln)
- Del 5: Hippieledens arv: fröbanker, smugglare och kampen för hampan
Läs också vårt porträtt av Frenchy Cannoli, som lärde sig göra charas i Himalaya.
Vad är skillnaden mellan charas och siktat hasch?
Charas görs genom att man gnider levande cannabisplantor mellan handflatorna tills kådan fastnar. Siktat hasch görs av torkade plantor som skakas eller slås över en duk eller ett nät, så att kådkörtlarna faller igenom och sedan kan pressas ihop.
Vem uppfann isvattenhasch?
Det finns flera anspråk. Sam the Skunkman, Reinhard C. Delp, Mila Jansen och Bubbleman tog alla fram metoder med kallt vatten mellan slutet av 1980-talet och 1999. Delp fick patent i USA år 2000, men vem som var först är fortfarande omstritt.
Vem är Mila Jansen?
Mila Jansen är en nederländsk uppfinnare som kallas Hash Queen. Hon lärde sig göra charas i Himalaya och uppfann Pollinator 1994 och Ice-O-Lator 1998.
Källor
- Chouvy, P.-A. (2016). EMCDDA. The supply of hashish to Europe.
- Clarke, R. C. (1998). Hashish! Red Eye Press.
- Jansen, M. (2020). Cannabis Now. Mila Jansen: How I Became The Hash Queen.
- Black, B. (2022). World of Cannabis Museum. Cannthropology: Hash Queen Mila.
- Black, B. (2024). Leaf Magazine. Cannthropology: Bubble Hash Backstory.
- Delp, R. C. US-patent 6158591. Method and apparatus for extracting plant resins.
- Wikipedia. Mellow Yellow (coffeeshop).
- Wikipedia. Cannabis Cup.
- Wikipedia. Drug policy of the Netherlands.
- 48 hills (2021). Puff: A farewell to Frenchy Cannoli, master of hashish.
Toppbild: cannabisodlingar i Rifbergen i Marocko 1985. Foto: Michel Benoist, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons.
